“Vad vill du att jag ska göra för dig?”

Det finns vissa dagar och tider som känns extra svåra, extra råa och kalla. Det är så att man huttrar sig igenom dem. Ja, för er Kalmarbor behöver jag bara påminna om vädret för en månad sen. Dimman och fukten låg så tjock att man bara såg några meter framför sig.

Söndagens text i Mark 10:32-45 låter oss ana en sådan känsla inför det som väntade. De är på väg upp mot Jerusalem, och Jesus går först. De är rädda och fyllda av bävan. Men Jesus vet vad som väntar och han berättar om lidandet och döden som ligger framför honom. Och efter tre dagar ska ha uppstå.

Denna veckan går vi in i Fastetiden, en tid till att förbereda sig för Påskens stora händelse. En vandring mot Jerusalem, tillsammans med Jesus.

Fastan är också en tid att lägga undan sådant i vår vardag som uppfyller oss alldeles för mycket så att vi försummar tid med Gud, eller till och med gör att vi missar de möten där Gud väntar på oss. Ofta tänker vi främst bara på fasta från mat, eller från kött och socker. Men det kan också vara sociala medier, shopping, eller något annat. Vad det är vet du bäst själv.

Viktigt att komma ihåg är att fastan djupast sett inte är en tid för extra ansträngning för oss. Utan en tid då vi får komma inför Gud och höra Jesus säga så som han säger till den blinde Bartimaios i stycket efter söndagens text, Mark 10:46-52: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” (Mark 10:51)

Ja, vad vill du att Jesus ska göra för dig? Vad behöver du i denna vandring mot Jerusalem?

Kanske delar du lärjungarnas rädsla och bävan, kanske är det trötthet eller missmod som täcker dig likt dimman. Eller är det att få klarare syn över livet, över omgivningen och vad Gud gör.
Under fastetiden vandrar Jesus med oss på vägen, han går före oss. Och till slut bryter solens strålar fram på uppståndelsens morgon. Det har vi fått berättat för oss! Och det ligger nu framför oss.

/Hanna-Sara