Reflektion inför Kristi Himmelsfärd

”På himmelsfärdens berg
blev den jordiske Jesus osynlig
och den himmelske Kristus synlig
för alla som söker honom” skriver Birgit Karlsson.

I helgen firar vi Kristi himmelsfärd. För många här i Sverige innebär det en långhelg, en paus i vardagens annars snabba steg och många tankar.
En paus att få andas lite, men jag vill också uppmana till att i den andningen också ta in vad helgen innebär.

I påskens berättelse, när Jesus dött är det som att luften går ur lärjungarna, de är rädda, förskräckta, i sorg och bedrövade. De gömmer sig, de återvänder till livet ”som det var innan”. De vet inte ens vad de ska tro när de hör att Jesu kropp inte ligger kvar i graven.

Men Jesus visar sig för dem, och han lever bland dem i 40 dagar, fortsätter undervisa dem om Guds rike. Talet 40 har vi på flera ställen. Det regnade i 40 dagar när Noa var i arken, och Israels folk vandrade 40 år i öknen, och Jesus fastar och frestas i 40 dagar i öknen. Talet 40 är som en förberedelsetid. Jesus förbereder lärjungarna nu för att han ska lämna dem.

Men visst hade han gjort det innan döden på korset också! Flera gånger och på flera olika sätt. Men då förstod de inte. Nu har de den erfarenheten och kan antagligen förstå bättre.
Sedan lämnar han dem, och de är inte rädda denna gången, de är inte förskräckta eller i tvivel. Det är en helt annan stämning som råder ibland dem nu. Jesus lämnar dem. Men inte för att överge dem, eller för att överge oss.

”Jesus lyfts från jorden och in i himlen. Ur tiden och in i evigheten. Jesus lyfts ur en tid för att vara i alla tider, från en plats för att vara på alla platser.”
Han gör det också för att hjälparen ska kunna komma, för att vara hos oss för alltid.

Så ta detta till dig. Kristi Himmelsfärd innebär för oss att Jesus är synlig för oss som söker honom, och att han lever mitt ibland oss, mitt i vår vardag, i stress och i vila, i glädje och sorg.
Han är i alla tider, och på alla platser!

/Hanna-Sara