Nu får det vara nog

Hoppas ni också har samma åsikt.
Varje vecka så läser vi om, och hör hur den ene efter den andre blir utsatt för övergrepp.
Hur svårt kan det vara, att låta bli, det man inte har rätt till?

Visst vore detta självklart, men det är det tydligen inte.
Vet inte, egentligen, hur jag kan påverka detta åt rätt håll? Något måste vi kunna göra. Kanske genom att skriva här och göra bilder om denna företeelse.

För ett antal år sedan blev en ung tjej våldtagen. Jag blev tillfrågad om jag kunde komma och vara ett stöd för familjen. Självklart fanns jag där, och förhoppningsvis, fick jag vara en del i deras bearbetning.
Efter att jag kommit hem, satte jag mig som jag gör ibland, att bearbeta mina intryck och sorg över det som hänt. Ofta blir det framför datorn, där jag försöker hitta bilder som kan uttrycka det jag känner.

Denna gång blev det tre bilder.

  • Avtrycket av en hand som ”tafsat” på tjejens kropp.
  • En gråtande tjej som grät, även när tårarna tagit slut.
  • Och sista bilden på stoppskylten.

Och så känslan av att detta får bara inte hända igen.  Men det gör det ju. Gång på gång. Naturligtvis handlar detta om mycket mer, än om att någon har känslor man vill få utlopp för.
Hur vi ser på varandra. Självkännedom. Bakgrund. Vad vi har matat våra inre med.? Vem har påverkat, så gränserna tycks vara långt från de ”normala” normer vi har?
Tillsammans måste vi göra vad vi kan.
/Boppe

Tjejen på bilden, har inget med händelsen att göra. Publicerat som illustration med tillstånd av henne.