När mamman är borta dansar barnet iväg med Jesus

Bara jag vänder mig om kutar han så fort de korta benen och den svajiga gångstilen tillåter. Ettåringen har fått upp ögonen för det lilla korset och den pyttelilla Jesus-ikonen jag har på mitt arbetsrum. Med en i varje hand försvinner han så långt bort i kyrkan han hittar och hinner.

Av någon anledning har han förstått att det inte är leksaker, inget som mamman vill ska gå sönder.
Desto mer åtråvärt!

Under en av otaliga gånger som jag försökte fånga in dyrgriparna slog det mig. Varför ska han inte få ha de här? De är inte särskilt ömtåliga egentligen, och inte heller Jesus själv. Håller jag på som lärjungarna?
Och visar bort barn?
Var försiktiga med honom!
Ni förstår inte att lyssna på honom så som jag lyssnar på honom.
Eller?

På vår församlings årsmöte 3/2 2019 beslutade vi om en reviderad version av vår vision.

“för hela livet” betyder för mig att kyrkan är till för hela livets åldrar och perioder i livet. Det kanske får innebära att jag får släppa på mina dyrgripar lite.
Okej då, om korset och den lilla Jesus-bilden gläder dig, så bär dem med dig du lilla vän. Jesus finns även för dig som precis börjat ditt liv, och med åren får du växa och förstå ännu mer av vad det är du bär med dig.

För vår församling innebär detta att vi satsar på samlingar som också passar barn och barnfamiljer. Tre gånger denna termin har vi gudstjänst för alla åldrar – SÖNDAX. En gudstjänst som kan verka lite tokig, full av glädje och skoj, musik och bus, lovsång och bön. Också det hela livet. Vi förklarar olika saker om livet med Gud på ett enkelt sätt, och därför passar det även för den som inte är så van vid kyrkan, som är nyfiken och har frågor.

Hädanefter ska jag inte låta barnet dansa ifrån mig med Jesus, jag ska dansa med!
/Hanna-Sara Leones