Människa med andra

Nu har jag avslutat min grundkurs i själavård och andlig vård inom Kyrka-Samhälle tjänster. Vi har mötts vid två tillfällen i Stockholm, vi som jobbar som pastorer, präster och diakoner någonstans ute i samhället, på sjukhus, på anstalter, fängelser, på universitet eller hos polisen.

Vi har fått mötas för att lära känna varandra, varandras kyrkotraditioner och se våra likheter och olikheter – och hitta vägar bredvid varandra och tillsammans!

Men vi har framförallt talat om hur man kan hantera etiska dilemman, sådana frågor i livet som inte har enkla svar, möten med andra religioner, vi har fått göra samtidsanalyser och talat om riter som en hjälp att mitt i sorgens land hitta vägar, och vi får vara medvandrare och lotsar.

I vår tid ökar psykisk ohälsa markant, kanske på grund av större medvetenhet om den, kanske på grund av hur vårt samhälle har utvecklats. Gemene man saknar ibland karta och kompass genom livets snåriga och steniga tider. Ibland hittar man en väg ut, ibland gör man inte det, och vi har på kursen pratat om hur vi kan hjälpa medmänniskor, vara just medmänniska och vandra bredvid. Vi får ibland låna dem vår tro och vara ställföreträdande hopp, och förhoppningsvis kan de också formulera sin egen tro, genom mötet med vår frälsare.

Vår frälsare är som bekant den som kommit för att befria, upprätta och gå till den s
vaga, ensamma och sjuka. ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. (…) Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.” (Matt 9:12-13). Jesus vill se barmhärtighet, medmänsklighet och omsorg. Det kan yttra sig i att förbinda sår, att lyssna på svaret om hur det faktiskt är, och genom att uppmuntra, att tillrättavisa, att glädjas tillsammans med och gråta tillsammans med.

Västerportkyrkan är en del i detta, dels genom att vara kyrka i Kalmar, att vara den som kan vandra med på snåriga och steniga vägar, men också att låna ut och dela med av tro och hopp, och visa på Jesus själv som är världens räddare och vägvisare.

Västerportkyrkan finns också med genom att ordna en anställning på 25% för mig riktat mot universitetet, mot studenter och personal. Att tydligt ta ett steg ut till medmänniskan.

Men de flesta stegen, de går vi alla var dag! När vi är människa med andra!

/Hanna-Sara Leones