"Gud sa: 'Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss'." (1 Mos 1:26).

Ditt mål och därmed själavårdens: Bli människa!

Jesus Kristus är sann Gud och sann människa. Detta är en trossats vi bekänner, men ingen kan förklara. Vi tänker oss ibland att Jesus står för det andliga i tillvaron och vi människor för det mänskliga. Sanningen är att Jesus är sann människa och vi står för det förfuskat mänskliga. Inget mänskligt är främmande för vår Gud. Du och jag är skapade till att vara honom lika. 

Själavård är på Dina villkor.

Själavård är ett möte med en samtalspartner - en med-människa. Varje möte med en människa som är med Dig kan vara själavårdande. Ett enskilt själavårdande möte med t ex pastor sker alltid på Dina villkor, efter Dina behov. Välkommen avtala tid med vår pastor! Han/hon har avlagt tysthetslöfte!

Livets gång: Från naivitet till naivitet! 

Din livsläxa är att återvända till naivitet.

Barn litar i regel oförbehållslöst på vuxna. Livets svåra läxa är att våga lita lika oförbehållslöst på Gud och sig själv.

Vi säger ibland: "Innerst inne är vi alla barn" och "Vi måste våga släppa fram barnet inom oss". Vi menar med detta: Våga vara svag! Våga vara mänsklig! Lägg ner alla försök till rollspel och anspråk på att vara stark och duktig! Det senare är vuxenskap.

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turiserna i halvmörkret.

Valv gapande bakom valv och ingen överblick.

Några ljuslågor fladdrade.

En ängel utan ansikte omfamnade mig

och viskade genom hela kroppen:

"Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."

Jag var blind av tårar

och föstes ut på den solsjudande piazzan

tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini

och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

                                   /Tomas Tranströmer

Själavårdens uppgift: Befrielse!

Själavårdarens uppgift är att försöka personifiera Gud och samtidigt vara medmänniska. Lyckas han/hon skapas förtroende. Att bli bemött av en medmänniska som Gud bemöter mig, leder till att jag växer, blir mer människa. Det är befriande få möta en medmänniska, som jag litar på, orkar bära bördor och är god samtalspartner.

Att se och förstå är befriande!

Mycket i livet upplever vi som mysterier. Det kan vara mina egna känslor och reaktioner, mitt samspel med andra, andras reaktioner, vem jag själv är och medmänniskan, vem Gud är, varför jag lever etc. Att komma ett steg närmare en gåtas lösning - förstå sammanhang och se helheten - kan vara befriande.

Att få förlåtelse är skönt!

Kunna försonas med sig själv kan kännas storslaget. Att få uppleva Guds och medmänniskors konkreta förlåtelse är  förunderligt och oerhört befriande. 

Kärlek driver ut rädslan!

Detta är inte bara ett nytestamentligt ord. Det är en existentiell verklighet. Våra rädslor hämmar oss. Vi kan inte fungera som befriade människor utan kärlekens mod. Kärleken börjar på hemmaplan. Ingen kan älska sin medmänniska utan att älska sig själv. Det finns inget vi vet så mycket om som kärlek. Ändå är det inget vi begriper oss så lite på. Kärleken är lika outgrundlig som Gud. Gud är kärlek!

När han kom ner på gatan efter kärleksmötet

virvlade snön i luften.

Vintern hade kommit

medan de låg hos varann.

Natten lyste vit.

Han gick av glädje.

Hela staden sluttade.

Förbipasserande leenden -

Alla log bakom uppfällda kragar.

Det var fritt!

Och alla frågetecken började sjunga om Guds tillvaro....

                                   /Tomas Tranströmer/