Kalmar den 13/9 -11.

Ibland händer det att Siam, en liten 4-årig grabb, ringer på min dörr. Jag har aldrig sett ett så svart hår – alldeles blåsvart, glänsande hår i vackra lockar. Då vet jag att hans mamma arbetar och att hans 12-åriga tvillingsystrar ska ta hand om honom. Pappan är försvunnen sen flera år. Med bedjande bruna ögon frågar han: ”Får jag komma in och leka med dig?” Om jag har tid så får han naturligtvis komma in och jag plockar fram leksakslådan. Så sitter vi där på golvet och bygger med legoklossarna, tävlingskör med leksaks-bilarna, spelar på munspelet eller ritar med färgkritorna. Vad spelar det för roll att det är nästan 78 år som skiljer oss åt. Vi har roligt!

I samma hus bor det en optimistkonsult – Maria Kehagia som brukar skriva i Kalmarposten. Hennes jobb är att hålla föredrag för företagare och arbetsledare. Ja, även inspirera fotbollslaget Kalmar FF till framtida segrar genom positivt och optimistiskt tänkande. Vi samtalar ibland, har frågor och kommer med idéer.
Hur är det när man kommer ner i tvättstugan och det är ostädat? En del gormar och säger: ”Det är nog dom där nyinflyttade ungdomarna som tror att mamma ska städa åt dom. Jag ska allt skälla ut dom nästa gång vi träffas.” Så går man och är sur och arg hela dan. Eller ska vi tänka: Det är kanske den där dubbelarbetande trebarnsmamman som inte har hunnit städa. Men jag har ju tid och kan städa. Det tar bara några minuter extra och så kan jag leva upp till devisen: ”Det ska vara snyggare när jag går därifrån än när jag kom!” Tänk vad mycket roligare det känns! Man mår så mycket bättre!

.

Vet ni vad som hände torsdagen den 14 juli? Jo, det regnade! En del suckar och säger: Att det jämt ska regna, förstöra hela semestern! Men jag fick en idé. Jag sa: ”Va´ bra, nu passar det att jag bakar en sockerkaka och bjuder grannfrun på fika.” Sagt och gjort. Det luktade så gott. När allt var klart ringde jag på hos Stina, den 92-åriga damen i våningen inunder. Hon har Parkinsons sjukdom och skakar svårt. Ni skulle se hennes glada uppsyn när hon sa: ”Hur visste du att jag längtade efter kaffe just nu? Och i dag när kronprinsessan Viktorias fyller år! Då kan vi fira hennes födelsedag.” Jag fick naturligtvis brygga kaffet själv och plocka fram kaffekopparna, men det har jag gjort förr så jag hittar. Vilket härligt födelsedagsfirande vi fick! Och minst lika glad som Stina var jag.
Ni vet ju att delad glädje är dubbel glädje.
Det är som Curt Ankarberg skriver i RPG-sången:
Försök dela med dig av glädje och vänlighet
ska du få se att du får så mycket tillbaka
av det du av hjärtat sått ut.
Att ge det är ej att försaka –
det är kärlek från början till slut.

/Lennart Marklund