Kalmar den 7 nov. 11.

Det är måndagmorgon och mitt huvud fylls av glädje! Allhelgonahelgen har varit
innehållsrik, fylld av stämning. Ljus och mörker, sorg och glädje, saknad och minnen har blandats och lämnat små fragment i hjärnans vindlingar. Vädret har milt sagt varit milt hela hösten. Denna helg har dimman fyllt luften runt varje ljuskägla med ett egendomligt
ljus – avgränsat, men ändå stämningsmättat och mystiskt. Det är omöjligt att beskriva alla känslor och tankar som jag ville ge uttryck för.

Alla Helgons Dag. Uppenbarelsebokens text: ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord…” inledde gudstjänsten. Och sången: ”De ska gå till den heliga staden …” gjorde att man glömde omgivningen. Tänk att få mötas en gång! ”De ska minnas den grönskande jorden
och de somrar som blommade där … De ska möta de trofasta vänner som de miste på jorden en gång …”

Döden är ett avslut, men inte slutet. Vår tro säger oss att det finns något mer.
Pastorn talade om martyrernas liv, hur de offrade sina liv för att vittna om vad de hört och sett. Bibelns berättelser visar att tron fungerar, det gäller att gå vidare i praktisk handling. Vittnen som varit föredömen – helgonlika.

Helgens höjdpunkt var besöket på Norra Kyrkogården. Det kompakta mörkret kröp in på bara kroppen. Man svepte jackan tätare om sig, vek upp kragen extra högt och drog åt halsduken hårdare. De många ljusen drog till sig all uppmärksamhet. Hundratals
marschaller längs alla vägar och stigar och ljuslyktor på gravarna gav en förtätad stämning. Som tysta skuggfigurer rörde sig människorna längs stigarna. Tätt, tätt stod
gravljusen och blommorna i minneslunden. Många böjde sig ner, lämnade blommor och
kransar, suckade och snyftade. Så många minnen – så mycket tacksamhet mot alla som
lämnat oss i saknad. Så stort tomrum.

Dubbelhelgen gav tillfälle till flera gudstjänstbesök. Söndagen kallas ”Alla själars dag”.

Uno Solinger i Pingstkyrkan talade om Andlig utveckling. Vårt samhälle ställer allt större krav på oss. Man förväntar sig att man ska prestera mera. Det går fortare och fortare.
Informationsflödet väller över oss. Orkar vi mer? Gud vill hjälpa oss! Ta emot evangeliets budskap om nåd, frid och fred. Vi har möjlighet att gå djupare, bli stärkta i vår tro. Han älskar alla människor, men vill ha vår respons. Vandra tillsammans med Jesus så får du
nytt mod och större frimodighet. Han ger oss framtidshopp.

Fortsättningen i Västerportkyrkan med predikan av Boppe Perhamn gav ännu mer inspiration. Vi anar att det finns något mer. Dan Andersson ger uttryck för det i sin dikt: ”Det finns något bortom bergen, bakom heta hjärtat mitt … ”. Det är svårt att förstå, men vi tror att Gud har förutbestämt något bättre för oss. Vi får tro att de gamla, som lämnat detta livet har det så mycket bättre nu! Vi få ta till oss bibels ord: Känn ingen oro!
Lennart Marklund